En isolerande omkopplare är en omkopplingsanordning som främst används för att isolera strömkällor, omkopplingsoperationer och att ansluta och koppla från småströmkretsar; den saknar bågsläckande kapacitet. I öppet läge har kontakterna på en brytare ett specificerat isoleringsavstånd och ett tydligt frånkopplingsmärke. När den är i stängt läge kan den bära ström under normala kretsförhållanden och ström under onormala förhållanden (som kortslutning) under en viss tid.

Den används vanligtvis som en högspänningsbrytare, dvs. en brytare med en märkspänning på 1kV eller högre. Dess arbetsprincip och struktur är relativt enkel, men på grund av dess stora användning och höga tillförlitlighetskrav har den en betydande inverkan på design, konstruktion och säker drift av transformatorstationer och kraftverk. Det huvudsakliga kännetecknet för en brytare är att den saknar ljusbågssläckningsförmåga och kan endast öppna och stänga kretsar när det inte finns någon belastningsström. Det här inlägget introducerar funktioner, egenskaper, typer, applikationer, förbättringar mot felfunktion, underhåll och vanliga problem med att isolera switchar.